Broderiet

Hon satt i korgstolen som hon dragit fram till fönstret. Det var ljusare där.
Nålen i hennes högra hand formade det ena stygnet efter det andra.
Hon hade hittat mönstret i en för länge sedan nerpackad kartong. I samma kartong låg det ofärdiga broderiet. Mönstret föreställde en skog, en sjö och några fåglar som flög mot en klargul sol. Hon kom ihåg tiden när hon började broderiet. Snart femtio år sedan. Magen var stor för andra gången och det enda hon kunde göra på kvällarna var att sitta i fåtöljen under lampan och brodera. Mannen arbetade skift och lillpojken sov i barnkammaren. Vaggan hade plockats fram. Det var snart dags och babykläderna låg nytvättade och väntade.
Sedan gick det som det gick. Barnet föddes gravt handikappat och dog efter bara några dagar.
Sorgen var outhärdlig. Hon och mannen försökte förstå meningen med livet men en skilsmässa var oundviklig.
Många år sedan. Många minnen och många tankar.
Nu satt hon här i korgstolen och hennes tårar föll sakta ner på de senast formade stygnen.