Spegeln

 Den stora spegeln i sovrummet hade hängt på samma plats i alla år. Hon kommer ihåg att de hittade den på en auktion när de var nästan nygifta. Guldram , två kandelabrar på sidorna och så det där gamla, underbara spegelglaset. Tittade man lite snett till höger i spegeln såg man den stora dubbelsängen avspegla sig. En dag kunde man skymta en babyvagga bredvid. Spegeln hade sett en kvinna som stolt visade sin stora gravida mage.
Samma kvinna som några månader senare lika stolt visade upp sin nysmala figur. Spegeln hade också sett man och kvinna lyckliga,tätt sammanslingrande. Barn hade andats på spegelglaset och sedan ritat figurer i fuktigheten.
Det blev nära slutet för spegeln den gången när den stora dubbelsängen skulle bäras ut och det blev trångt i dörröppningen. När den 90 centimeter smala sängen bars in var det ingen fara.
Nu hade spegeln bara sett en skugga skymta förbi då och då under de senaste åren. Ingen hade längre varken tid eller lust att stanna upp framför den.
Inte förrän nu. Persiennerna var neddragna. Ljusen i kandelabrarna var tända och var de enda ljuskällorna i rummet. Hon tvingade sig själv att se. Kläderna låg prydligt hopvikta på sängen. Nu stod hon här naken framför spegeln, visste väl ungefär vilken bild som skulle möta henne. Men ändå. Hon äcklades av det hon såg. Hur hade det kunnat bli så här? Hängande mage, feta lår och armar och inte en tillstymmelse till muskler någonstans. Hur hade det blivit så här? Visst hade hon tröstätit mer efter skilsmässan, inte haft tid att träna lika mycket som förr och whiskyn på kvällarna blev ett måste för att kunna somna. Men ändå. Förändringen hade gått så fort.
Hon blåste snabbt ut ljusen, trevade sig fram i mörktet efter morgonrocken och på vägen till duschen bestämde hon sig för att ringa Friskis och Svettis i morgon.