söndag 13 november 2011

En sista utväg

Nu fanns det absolut ingen återvändo. Det som hon tänkt på så länge, skulle nu bli verklighet. Det här var sista utvägen. De flesta räkningarna var i alla fall betalda och hyran hade hon fått uppskov med eftersom pengar från försäkringskassan skulle dröja ännu en månad. Hyresvärden
var förstående. Föräldrarna hade hjälpt till så gott de kunnat, både med mat och pengar. Barnens dagisavgifter hade inte kunnat betalas de sista månaderna. Risk för avstängning. Hennes besök på arbetsförmedlingen och alla ansökningar om jobb på nätet hade inte gett något resultat. Försörjningsstöd var det sista hon ville ha. På något sätt skulle det ordna sig.
Kylskåp och skafferi gapade tomma. En burk tonfisk, tomatketchup och en halv påse vetemjöl
stod bredvid lite lök och några potatisar. I plånboken låg betalkortet. Trehundrafemtio kronor kvar att utnyttja den här månaden.
Nu fanns det ingen återvändo. Hon tar fram den stora röda tygkassen, stoppar plånboken i jackfickan och cyklar iväg. Framme vid stormarknaden parkerar hon cykeln, hämtar en av de där stora varuvagnarna och går in.
Hon drar sitt kundkort, hämtar ut självscanningsapparaten och passerar de mekaniska insläppsbommarna.
Bröd, mjölk smör och något pålägg. Helt nödvändigt. Köttfärs, en bit ost, grönsaker, vetemjöl och jäst. Precis lika nödvändigt. Nu visar apparaten på etthudratjugosju kronor.
Adam behöver nya galonisar och Linnéa och tvillingarna strumpor och vantar. Själv skulle hon behöva halsduk och mössa. Lite mer köttfärs och kotletter. Det går ju att frysa in. Flingor, en burk marmelad, lite juice och en tub kaviar.
Den röda tygväskan blir så småningom full. Scannerapparaten visar på trehundranitton kronor.
Med bultande hjärta och ett teaterléende på läpparna närmar hon sig självscanningskassan.
Den unga ljushåriga kvinnan i kassan tar emot scanningapparaten, ler och uppmanar henne att dra sitt betalkort.
- Har det gått bra att scanna?
- Javisst, lyckas hon få fram.
Sekunderna som följer verkar oändligt långa. Pulsen känns i öron och fingertoppar.
- Det stämmer ju perfekt det här.
Hon rafsar åt sig kvittot med darrande händer och går med snabba steg mot utgången och cykeln.
Aldrig mer. Aldrig mer.
Hemma lägger hon in maten i kyl, frys och skafferi, hämtar barnen på dagis och serverar pasta och köttfärssås till middag.
    



3 kommentarer: