fredag 27 januari 2012

Att bländas

Solen rakt i ögonen.
Solglasögon på.
Hjälper inte mycket.
Jag blir bländad.
Borde stanna.
Längtar hem.
Försöker köra sakta.
Plötsligt försvinner vägen.
Solen gör ett tvärt kast åt vänster.
I stället för asfalt.
Gräs och jord under däcken.
Behöver inte bländas längre
Bärgningsbilens förare.
Han tar den rollen.

5 kommentarer:

  1. Det går på ett ögonblick. Jag vet.

    SvaraRadera
  2. Aj! Hände det dig, alltså? Hoppas att du kom undan utan skador! Så häftigt det är med dikter men luft i - man fyller i så det knakar;-) Bra!

    SvaraRadera
  3. Läskigt och gulligt på samma gång!

    SvaraRadera
  4. Överraskande vändning på slutet. Fint! Oväntat!

    SvaraRadera