Skilda världar

Jag har tagit med mig tre storlekar in. In till detta lilla trånga ljusa sanningssägande utrymme. Provhytten. I hopp om att den minsta storleken ska passa. Den gjorde ju det i fjor.
Svettig är jag från början. Håret klibbar vid tinningarna och svettpärlorna syns tydligt i pannan där jag ser min spegelbild.
Idag är alldeles fel dag att prova jeans. Hamburgaren och pommes friten har satt sina spår på både mage och lår. Vinterns frånvaro av sol och solbrändhet lyser fullkomligt snövitt mot mig i spegelglaset. Kränger på mig det första paret. Känns trångt redan vid anklarna. Av fort.
Andra paret följer med ända till midjan, eller ska vi säga magarna. Men där tar det stopp. Snurrar runt för att slippa se hur de så kallade kärlekshandtagen tydligt svämmar över ovanför byxlinningen.
Kärlekshandtag. Vilket dumt uttryck. Ingen, framför allt inte ägarinnan av dessa kan koppla ihop dom med kärlek.
Tredje paret, två storlekar större. Jag tar dom. Provar hemma i hopp om att de ska passa och att jag i ett annat ljus och i en annan miljö ska se mig själv som den jag är. Ganska så normal. Ja! Jag kan nog tycka om mig själv i alla fall!