Olgas badrumsskåp

Det var dags nu. Olga skulle på hemmet. Sviter efter en bruten lårbenshals och begynnande demens gjorde att hon nu vid åttionio års ålder fick flytta från tvåan i Gamla stan. Det var vi, jag och min kusin, som skulle städa lägenheten och fördela möbler och annat efter Olgas önskemål. En del åkte till auktionsbyrån, en del till återvinningen och det övriga delades upp mellan oss syskonbarn. Allt enligt Olgas snirkligt nedpräntade ord på ett randigt A4 papper, utrivet från ett spiralblock.
Olga var fortfarande kvar på sjukhuset, men hade fått en plats på ett av stadens förnämare äldreboende. Det passade Olga bra. Hon hade varit och var fortfarande mycket mån om sin klädsel och sitt utseende. Vi blev därför tillsagda att köpa två nya klänningar, ett antal strumpor och som hon sa, ett halvt dussin benkläder och en rejäl Bh. Innehållet i badrumsskåpet skulle packas ner i en kartong som så småningom tillsamman med Olga skulle hamna på hemmet.
- Allt utom läppstiftet och eau de colognen. Det får ni komma hit med nu, var hennes order från sjukhussängen.
Skåpet innehöll en hel del. Liktornsplåster, tandpetare och hårborttagningsmedel. Pincetter, nagelsaxar och rakhyvlar. Gammalt munvatten, torkad mascara och faktiskt ett par lösögonfransar! Och så alla dessa salvor och krämer. Ringblomssalva, salvor mot förhårdnader och slapp hud och salvor mot klåda och värk.
- Ska vi verkligen ta med den här? undrade min kusin, höll upp en liten rosafärgad tub och läste högt vad som stod på den.
Intimkräm, innehållande TeaTree Olja och E-vitamin. Vidare Ethylparaben, Propylparaben och Linalool. Vi tittade på bäst före datumet, som hade gått ut för sju år och fyra månader sedan.
Olga har nog glömt bort den här tänkte vi och slängde den lilla rosa tuben. Om inte, så får hon väl köpa en ny.