Frieriet

I fjorton dagar har han smugit runt huset. I början tyst och försynt. Nu sitter han under altanen varje kväll. Han låter som en mistlur och räds varken vattenslang eller grytlock. Vår kattfröken visar inget större intresse. Lyfter bara lite på huvudet där hon sover i soffan, snor runt ett varv och somnar om. Skönt tycker vi. Det har varit nog med kattungar nu. Sexton stycken under årens lopp.
Efter en vecka sprider sig åter tystnaden och familjen återgår till normala kvällsaktiviteter långt från vattenslang och grytlock.
Efter ytterligare några veckor börjar vår kattfröken bli lite rund om magen och vi förstår att frieriet i alla fall lyckades.
Vår kattfröken har nu blivit mamma till fem små svartvita, mjuka, underbara kattungar.
Vi sitter som vanligt och bara tittar och njuter, men bestämmer oss för att det här absolut får bli den sista kullen. Eller...

Skåpet

Skåpet.
Det står där det alltid har stått.
I farmor och farfars lilla röda stuga.
Farfar dog.
Farmor lever.
Ingen får öppna skåpets översta lucka.
Inte förrän jag är död.
Det sa hon.
I påskas.
Vad finns där?
Miljoner eller släkthemligheter?
Farmor lever.
Vår nyfikenhet får vänta.

Snäll

Hur är en bra förälder?
Vi sitter tilsammans. Min klass och jag. Dom är tolv och jag är något över femtio.
Jag har tre barn och dom har en eller två föräldrar. Jag har varit förälder i många år och dom har haft föräldrar i tolv.
Ja säger Sofia. Dom ska väl vara snälla och så där.
Vadå snälla, säger Andreas. Ge dig hög veckopeng och låta dig vara ute så länge du vill på kvällarna?
Ja det skulle väl vara bra säger, Sofia.
Eller alltid fråga vad du vill och sedan rätta sig efter det säger Andreas.
Ja det verkar snällt säger Sofia.
Mina föräldrar är ganska bestämda säger Emma. Sätter gränser och så där. Det tycker jag är snällt.
Menar du att dom bestämmer om hur länge du får sitta vid datorn och sånt frågar Andreas.
Ja det menar jag och jag tycker det är bra.
Men va fan. Det är ju diktatur.
Nej det är kärlek svarar Emma.

Soffgruppen

21 okt
Nya soffgruppen levereras.
En tresits och två fåtöljer.
Ser större ut här.

28 okt
Sågar av benen på fåtöljerna.
Bättre.

4 nov
Provar med att ställa dom
bredvid varandra vid långväggen.
Så här får det bli!

4 dec
Flyttar med våld en av fåtöljerna.
Repar golv och hittar dammtussar.

8 dec
Får hjälp av svärfar.
Fåtöljerna åker ner i källaren.

9 dec
Kör till det stora varuhuset.
Köper två Poäng-fåtöljer.

10 dec
Vardagsrummet har återfått
sitt luftiga intryck
och jag har återfått mitt själsliga lugn.

skrivpuff om kraft

Men för helvete! Hjälp till då!
Orden kom från andra sidan gatan från en man som just backat ut sin bil ur carporten.
Bilen är fortfarande igång. Avgasröret spottar ut kondensångor och motorn går på högvarv.
Dörren till förarplatsen är öppen och jag ser hur mannen försöker lyfta upp bakdelen på bilen.
Förstår vad som hänt och när jag sekunden efter är framme vid bilen ser jag två små blå stövlar som sticker ut under bilen.
Jag såg honom inte, jag såg honom inte, skriker mannen samtidigt som han får kraft någonstans ifrån och lyfter upp bilens bakdel tillräckligt mycket för att jag ska kunna dra fram barnet. Han blöder kraftigt från vänstra kinden, men är vid medvetande. Ambulans kommer. Pappan och barnet åker tillsammans till akuten och jag står ensam och darrig kvar. Bilnyckeln sitter fortfarande kvar i tändningslåset. Jag sätter mig vid ratten och kör sakta tillbaka bilen in i carporten. På gatan ser jag bredvid blodfläcken en brun barnmössa fodrad med fårskinn. Mössan är trasig på flera ställen, men kanske var det den, som räddade barnet.
Några dagar senare ser jag en artikel om händelsen i lokaltidningen.
Var jag fick kraft ifrån förstår jag fortfarande inte, säger pappan

En riktig mamma

Blev utvald till dagens text på 1av3.se idag. Kul!

En riktig mamma

Du är inte min riktiga mamma.
Orden kom från femåringen som precis blivit tillsagd att plocka upp smörgåsen som hon i sin ilska slängt på golvet.
Hon stampar med bägge fötterna och hennes bruna ögon skickar hatpilar mot kvinnan som står framför henne. Sedan en hård smäll när dörren till hennes rum slår igen.
Orden träffar kvinnan, min vän med en lika hård smäll i magen eller rättare sagt i hjärttrakten. Kanske var det fel att berätta om adoptionen för en liten femåring. Hon kanske skulle ha väntat några år till, men hon ville vara den första. Bättre det än att andra människor skulle börja undra och ställa frågor tänkte hon. Femåringen är nu vuxen och förhållandet mellan mamman och dottern är och har alltid sedan den dagen varit bra.

Ja. En riktig mamma. Vad är det?
Har vi fortfarande bilden av den bullbakande och sylt-och saftkokande kvinnan framför oss? Det finns säkert många kvinnor som har dåligt samvete för att dom inte kan, vill eller hinner bjuda sina barn på doften av nygräddade bullar och hemgjord hallonsaft.

Det finns fler saker som kan ge oss mammor dåligt samvete.
Ta det där med teve t ex. Det sägs att en riktig mamma aldrig använder teven som barnvakt.
Fel. Du är inte den enda som kan ge ditt barn nya intryck, så ha inte dåligt samvete för att ditt barn tittar på TV. Bestäm i stället en tidsgräns för tittandet och strunta i det dåliga samvetet.

Har du dåligt samvete för att du inte ligger på golvet i timmar och leker med ditt barn?
Barn har enligt forskning i genomsnitt över 500 leksaker i sitt rum och kan många gånger utvecklas genom att leka själva. Håll dig på avstånd och ha inte dåligt samvete för att du inte ställer upp som personlig lektant stup i kvarten.

Går familjen på snabbmatsrestaurang ibland. Det dåliga samvetet kommer som ett brev på posten. Skräpmat är inte bra. Jag ska i stället ge mina barn god och näringsriktig hemlagad mat varje dag tänker du.
Men ibland hinner eller orkar du inte och med risk för att du blir trött och grinig hela eftermiddagen hemma i köket väljer du snabbmatsalternativet. Då kan du vara en gladare mamma när ni kommer hem.

En riktig mamma sätter alltid sina egna behov i bakgrunden. Javisst våra barns behov måste komma i första hand, särskilt när dom är små, för att dom ska må bra. Men faktiskt måste vi få egen tid också. Att handla innan hämtning på dagis kan ibland räcka som egen tid. Att kunna gå på bio eller teater när barnen är små kan kännas lyxigt, men nog så behövligt. Det finns säkert någon i din närhet som gärna är barnvakt.

Javisst har alla vi mammor någon gång känt det där dåliga samvetet av att inte räcka till. Att inte göra det bästa för våra barn. Alla har vi fel och brister, men man behöver inte vara perfekt för att vara en riktig mamma. Så släpp det där dåliga samvetet och ta i stället fram tankarna på allt det där som du gör bra. Då kommer du att se bilden av den fina, omtänksamma mamman som du faktiskt är.
Och du. Säg ofta att du älskar ditt barn och glöm inte kramarna. Mer riktigt än så behöver det inte vara.

Min Crescent och jag

Vad jag längtar. Ute är det tretton grader kallt och ungefär en decimeter snö. Nere i garageinfarten under tak står min Crescent. Röd, lite rostig , men trogen. Den står bara där och väntar. Väntar på att jag en varm vårdag ska plocka fram den i dagsljuset.
Vi, cykeln och jag ställer oss i solen på södersidan och tittar på varandra.
Jag provar att trampa runt ett varv och min Crescent svarar med att hon nog skulle behöva smörjas lite både här och där efter vinterförvaringen. Oljeflaskan hämtas. Sprutar, snurrar,vrider och vänder. Torkar av styre och sadel. Nu är vi redo. Redo för vårens första härliga upplevelse tillsammans. Min gamla Crescent och jag.

Hemaris Fuciformis

Den sitter kvar
Fort
Hämta kameran
Fokusera
Zooma
Nu.
Tryck
En till
Annan vinkel
Uppifrån
Sådär
En till
Underifrån
Snett framifrån
Fokusera
Ovanlig
Har aldrig sett
Måste Googla
Oj
Nu flög den
Fångade
Hemaris Fuciformis
I min kamera

 

Uppdrag granskning

Uppdrag granskning.
Ja så skulle man kunna kalla det. Lotta drar ur telefonjacket, stänger av mobilen och sätter sig ner för att tänka. Gatubruset stör. Ljuset från bilarna stör. Persiennen dras ner och hörselkåporna åker på.
Nu då. Nu. Bara jag och mina tankar.
Vad menade han? Att jag skulle vara arrogant, självupptagen och ett enda stort ego. Ja det var det han sa. Måste tänka.
 Arrogant? Kunde han mena den gången, då jag skadeglad visade att jag kunde göra fler sit-ups och fler armhävningar än  han klarade av.? Det var ju bara på skoj.
Självupptagen? Kunde det ha varit då, när han trodde han  fått en hjärtinfarkt och jag inte skjutsade honom till läkaren för att jag inte  hunnit sminka mig. Ja, men det måste han väl förstå, att man inte kan visa sig hur som helst för en läkare.
Ett enda stort ego. Ja det är väl klart att jag är. Jag måste ju tänka på mig själv. Ingen annan gör ju det.
Uppdrag granskning slutfört.
Lotta har granskat sig själv. Det gick fort. Tog bara några minuter. Resultat: Jag är fullkomlig.