Åter en tillfällig bostad. Portuppgången till huset med miljonlägenheterna. Nätterna börjar bli kyliga. Han drar det tunna skynket runt axlarna så gott det går och kryper huttrande ihop.
- Tag den här. Du behöver den bättre än jag.
Ja så säger han, den unge mannen och räcker fram en stor värmande filt.
Det han får tillbaka är ett stort tandlöst leende och en blick från två rödsprängda ögon fulla av förvåning och tacksamhet.
Bra!
SvaraRaderaTänk om han bjudit in honom.
SvaraRaderaVerkligheten är bister för många
SvaraRadera