Skrivpuff Svag

En svag ljusstråle letar sig ut genom en springa i persiennen. En röd eller kanske snarare  orange ljusstråle, smal som en sytråd visar att det finns liv därinne. Eller är människorna någon annanstans? Glömde släcka lampan?
Jag vet vilka dom är. Jag känner dom inte men ser dom ofta på byn, gående hand i hand. Nu på min kvällspromenad fantiserar jag. Där i sitt hemtrevlighetsljus förbereder dom säkert en kärleksstund i den stora dubbelsängen. Sedan går dom upp. dricker lite mjölk, duschar och somnar tätt intill varandra. Blir lite avundsjuk Själv tar jag ett glas vin och lyssnar till mannens snarkande i fåtöljen bredvid.
Jag går ofta mina ensamma kvällspromenader och numera alltid förbi huset med den smala ljusstrålen. Hemma är det antingen jag eller mannen som somnar i fåtöljen. Så har dom det säkert inte i huset med den svaga ljusstrålen. Blir lite avundsjuk.
I kväll kom jag hem senare än vanligt bara för att hitta min man i garaget. Något fel på bilen. Vet inte vad. Kanske skulle jag sätta på mig något utmanande och ställa mig i garageporten. Kanske ser han mig då. Nej det är för mycket. Jag sätter mig i fåtöljen med en whisky och väntar. Han kommer nog snart.
Vaknar med nackspärr och huvudvärk. Det gråa morgonljuset letar sig in genom fönstren. Teven är avstängd, lamporna släckta och från sovrummet hörs mannens jämna snarkningar.
Sätter på mig morgonrocken och hämtar tidningen för tidig morgonläsning.
Redan på väg från postlådan till huset ser jag rubriken: MEDELÅLDERS PAR HAITTADES DÖDA.
I artikeln i tidningen står det att dödsorsaken inte är fastställd. Men jag vet.
Jag såg dom där inne. Tätt tillsammans i sängen och med den lilla lampan med sitt oranga sken stående på nattduksbordet. Och jag blev lite avundsjuk
(Sammandrag från en längre novell.)