Skrivpuff Bildtext

Nej. Jag tänker inte vända på mig. Ingenting blev ju som du lovade. Kroppen förvreds av alla ingrepp. Kan knappt röra vänsterarmen. Och benen måste jag dölja med tjocka strumpor för att inte visa ärren. Läpparna är svullna efter botexbehandlingen och påsarna under ögonen är kvar men nu med en äcklig mörkblå färg. Det enda som jag är nöjd med är hårförlängningen. Den kan du få fota.
Några hundratusen betalade du.
Hoppas du fortfarande älskar mig
  http://www.flickr.com/photos/kodomut/11017094696/sizes/z/in/photostream/

Skrivpuff Ramla och Samla

Julklapparna var köpta. En halv dag hade jag tillbringat i stadens affärer tillsammans med hundratals andra julklappsköpare. Det var tjockt med folk på Storgatan och jag fick kryssa mig fram. Fötterna kändes tunga och jag tog sikte mot fiket för att dricka en kopp kaffe och vila en stund innan jag tog bilen hem. Då fanns den där plötsligt. Isfläcken. Armar och ben for åt alla håll och jag damp rejält ner på baken. Paket och kassar for hit och dit när jag ramlade. Hoppas  ingen såg, var min enda tanke och jag kom upp på benen på kortare tid än det tog för mig att falla. Att känna efter om jag hade gjort illa mig fanns inte tid till just då. Med ett generat uttryck i ansiktet
samlade jag ihop både mig, paket och kassar och fortsatte gå som om inget  hänt.
Ömheten i baken kom dagen efter.

Skrivpuff Bildtext Heden

 Ett par timmar varje natt i  fem år har jag stått och sett ut över heden. Det var då för fem år sedan jag fick meddelandet.
- Du är utvald. Vi har observerat dig en längre tid och funnit att du har de rätta komponenterna för att ta emot oss. Ha tålamod. Vi kommer.
I natt vaknade jag som vanligt 02.22. Natten var kall, så jag tog på mig vinteroverallen, mössa, vantar och tjockskorna.
Jag strök sömnen ur ögonen och förberedde mig på att som vanligt stanna på heden tills klockan var exakt 04.44. Det var siffrorna som hade ingått i meddelandet. Jag hade under åren praktiserat olika knep för att hålla mig vaken. Jag löste svåra oanvända problem, letade i min hjärna efter ord som inte fanns eller såg på mig själv ovanifrån med en orms ögon.
I natt behövdes inga sådana knep. Jag hann bara sätta fötterna  på det frusna gräset när jag såg dom. Svävande som små snöbubblor i olika färger såg jag dom vid horisonten. Alldeles tyst närmade dom sig. Det var först när dom omslöt mig som jag hörde en svag susning. Bakom mig som i en dimma såg jag min man och mina barn. Dom vinkade och log och jag kände mig säker på att de förstod. Det här var min chans. Jag sträckte ut armarna. Susningen ökade i styrka. Mina tjocka vinterkläder föll till marken och jag lät mig lyftas uppåt, uppåt, uppåt...       
http://www.flickr.com/photos/rvp-cw/10974546815/

Skrivpuff Komplettera

Måste bara konstatera att jag måste komplettera gårdagens konstatera.
Konstaterar nu att det var lätt att komplettera konstatera!

Skrivpuff Byråkrati

Där står den ju! Min bil, som stals för några dagar sedan.
Bilnycklarna har jag i fickan och ingen människa syns till i bilen.
Alltså. Bara ta tillbaka och köra hem till garaget. Härligt. Så glad jag blir. I morgon ska jag ringa polisen och ta tillbaka min anmälan om stölden.
Ingenting tycks ha blivit skadat. Inte en endaste repa och tanken är fulltankad. Åh min älskade bil. Nu kör vi.
Äsch. Poliskontroll. Ja men vad bra. Då kan jag förklara situationen redan idag.
- Go´kväll. Får jag se körkortet.
Javisst. Självklart. Jag fiskar upp det ur plånboken samtidigt som jag börjar förklara situationen .Hinner inte långt förrän polisen ber mig stiga ur.
-Den här bilen är anmäld som stulen. Du får följa med till stationen.
- Ja men det är ju min bil.
- Det får vi kolla upp.
Och i stället för att köra direkt hem till fredagsmyset med familjen får jag
i flera timmar sitta på polisstationen och försöka övertyga myndigheten om att jag inte är en tjuv. Jag lyckas till slut, Är glad över att jag kunde behärska min ilska och kör hungrig tillbaka till familjen.
Ja. Denna byråkrati!

  

Skrivpuff Dal

Bilsemester i Norge.
Färden gick på smala vägar.
På ena sidan branta stup och på den andra höga bergsväggar.
Fjordar och gröna, svagt kullriga betesmarker med getter, fjällkor och enstaka hus mötte oss mellan de höga bergstopparna.
Det var där, på den norska landsbygden jag blev bergtagen. Hon dök upp på vänster sida precis när vi hade lämnat dalen. Lagom hög, grön och inbjudande fick hon mig att gå henne till mötes.
Jag blev förälskad och ville vara för mig själv en stund. Jag stannade vid foten och såg upp mot toppen. En stig slingrade sig dit upp. Jag kunde inte släppa den med blicken.
Jag bestämde mig för att den stigen skulle jag gå någon gång. Inte idag. Inte nu när barnen var små, inte så länge jag utbildade mig. Men sedan. Då skulle jag ta min ryggsäck och vandringsstav och ensam bestiga mitt berg.
Längtan fanns hos mig i många år men av olika anledningar blev det aldrig av. Det blev en dröm. En fin dröm.
Det är många år sedan nu, men jag kan när jag vill se bilden av mitt berg inom mig.
Jag är fortfarande bergtagen.
    

Skrivpuff Märke

Du kan väl åtminstone lägga märke till mig.
Ge mig en blick eller så.
Din blick är fastnaglad vid teven.
Katten kråmar sig på köksgolvet för att få uppmärksamhet.
Jag tänker aldrig kråma mig för dig.