Att slappna av (Skrivpuff 2010:97 7 april)

- Men snälla du.Slappna av. Det är bara att slappna av. Lägg dej här en stund så ska du se att det går över. Ligg och vila en stund. Det är nog bara stressen den senaste tiden.

Niklas kröp in under parasollen, torkade svetten ur pannan och blundade. Han darrade i hela kroppen och trots värmen frös han. Hur hade det kunnat bli så här?
För mycket sol kunde det inte vara tal om. Dom hade bara varit här ungefär trettio minuter, väl insmorda och den mesta tiden hade dom tillbringat i vattnet.

Den här semesterveckan hade dom sett fram emot länge. Sparat och gnetat. Det hade varit problem med att få barnvakt. Far- och morföräldrar hade varit upptagna av egna aktiviteter och Monas syster Lena hade plötsligt fått ett vikariat som hon inte ville säga nej till efter lång tids arbetslöshet.Det såg ut som om dom skulle behöva avbeställa resan. Att ta med barnen var otänkbart. Det skulle för det första kosta betydligt mer och för det andra så behövde dom den här veckan så väl. Bara dom två. Sol, bad och nya upplevelser att ta med sig hem till den väntande vardagen.

En kväll, en vecka före avresan, ringde det på dörren hemma i höghuset.
Det var grannen som hade flyttat in för ett par månader sedan. Han bjöd in på fika och innan kvällen var slut hade han och hans sambo erbjudit sej att ta hand om barnen, som såg fram emot en vecka tillsammans med grannens två hundar och en katt. Dom kom överens om att barnen skulle vara i grannlägenheten på dagarna och att dom skulle sova i sina egna sängar på nätterna och att en eller båda grannarna också sov i samma lägenhet.

Och nu var dom här. Första morgonen på den efterlängtade stranden och här låg han och frös.
Hade han ätit något konstigt? Nej. Dom hade ätit precis samma mat och Mona var fullkomligt frisk. Kanske det var början till magsjuka i alla fall. Arbetskamraterna hade förra veckan fått gå hem en efter en med magsmärtor. Men han hade inte ont i magen. Bara frös och svettades på samma gång.

- Hur mår du?
Han hörde Monas oroliga röst. Hjärtat slog ovanligt hårt och han började få svårt att andas.
- Det gör ont under vänster fot, lyckades han få fram. Se efter hur det ser ut. Känns som om jag har trampat på något vasst.
Det Mona såg när hon undersökte foten gjorde att hon fort fick upp sin mobiltelefon, ringde till hotellet och bad om hjälp.
Ambulansfärden till närmaste sjukhus tycktes vara i en evighet, men väl där blev Niklas snabbt och professionellt behandlad.

- Vi har varit med om det här förrut, sa läkaren på bruten engelska Du har trampat på en giftig fisk. Tur att du kom hit så fort Du får ta det lugnt ett par dagar, men annars är det ingen fara.
Efter några timmar kunde de återvända till hotellet Dom fick med sig en bild på den fulaste fisk de nånsin sett.
- Stonefish. Not to play with!

Niklas fick sin efterlängtade avslappning men inte riktigt under dom förutsättningar han hade tänkt sig.