Jag-dag (Skrivpuff 2010:96 6 april)

Måndag morgon. Väckarklockans ljudliga signal talar om att det är dags att vakna.
Klockan är sex. Bredvid mej ligger mannen, fortfarande sovande på mage med armarna under kudden. Jag sträcker ut min hand och rör försiktigt hans bruna morgonburriga hår.
- God morgon älskling. Dags att vakna.
Ett svagt hummande får jag till svar. Han sträcker på sig, lägger sig på rygg och jag ger honom en hastig kyss på pannan innan jag går upp ur sängen.
I rummet intill sover barnen. Sofia sex år och Johan två. På väg till toaletten öppnar jag dörren till barnens rum lite på glänt och knäpper på radion i köket. Sedan sitter jag en lång stund på toaletten och låter kroppen förstå, att en ny dag har börjat. En ny dag och en ny vecka.
Jag går igenom i mina tankar vad som ska göras den här veckan. Idag är det tandläkarbesök för Sofia efter dagis. På onsdag fyller mormor år och på fredag kommer Gösta och Johanna och sover kvar över natten.
Sen är det ju det där vanliga med lämning och hämtning på dagis, jobba, handla, tvätta, diska. Ja alla dom där vardagliga rutinsysslorna. Tack och lov att vi är två!
Jag går in i barnens rum och väcker dom
- God morgon ungar. Dags att vakna.
Sofia som är morgonpigg nästan hoppar upp ur sängen och det dröjer inte länge förrän kläderna är på och håret borstat.
Med Johan är det värre. Honom måste man lirka med. Särskilt på morgnarna.
- Kom lilla gubben så ska jag hjälpa dej på med kläderna.
Jag lyfter upp honom och sätter på kalsonger och tröja. Då vaknar han.
- Jag kan själv, hojtar han och tar av sej kalsongerna och tröjan.
Hon förstår och låter honom hållas. Går ut i köket för att göra frukost.
- Frukosten är klar.
Familjen sitter vid köksbordet. Johan är fortfarande trött och får inte i sej gröten. Pappa försöker mata
- Jag kan själv, säger Johan och får i sej halva grötportionen. Den andra halvan hamnar på golvet.
Nu var det ytterklädernas tur. Åter igen:
- Jag kan själv.
Det tar lite tid för en tvååring att få på sej overall, mössa, vantar och skor. Det tar tid, men han kan själv.
- Jag vill gå in i bilen före Sofia, säger tvååringen när det är dags att åka till dagis.
Väl framme på dagis säger Johan till dagisfröken:
- Jag vill inte ha morötter idag. Bara gurka.
Dagisfröken ler förstående.
Klockan fyra är det dags för hämtning.
- Jag vill inte gå hem, säger Johan.
Hem kommer dom i alla fall och väl hemma måste Johan något.
- Jag måste kissa. Kan själv.
Det blir kalsong och byxbyte. Knappen i jeansen var för svår att knäppa upp.
Efter middagen.
- Jag vill titta på Bolibumpa.
Efter Bolibumpa.
- Jag vill inte gå och lägga mej.
Efter sänggående.
- Jag kan inte sova.
Efter två försök till.
- Jag vill sova hos dej.
Han somnar i mitt knä i soffan framför teven och jag bär tillbaka honom till hans säng.
Ännu en Jag-dag med min tvååring.