Bekräftelse (Skrivpuff 27 april)

Vad duktig du är! Titta vad du kan! Bra! Bravo! Ja fortsätt!

Det lilla barnet ligger på rygg och försöker för allt vad det är värt att vända sej till magläge. De stolta föräldrarna sitter, ja i många fall ligger bredvid och hejar på.

Det lilla barnet lyfter upp huvudet från magläge och får igen höra glada och positiva tillrop. Nu även från far- och morföräldrar.

Det lilla barnet börjar gripa efter saker och storebror sitter framför babysittern och sträcker fram ett gosedjur.
-Titta mamma. Han tog den! Han kan!

Det lilla barnet tar sina första stapplande steg och några meter bort står pappa och tar emot med öppna armar.
-Vad duktig du är.

Visserligen finns viljan till utveckling inom barnet själv men med stimulans i form av bekräftelse föds tilliten.Tilliten till sej själv.
För att du ska våga tro på dej själv måste du få hjälp av andra. När du gjort något som du själv tycker är bra och blir bekräftad på ett eller annat sätt, växer du och vågar ta ett steg till.Uteblir bekräftelsen för många gånger finns risk för att du till slut antar Jantelagen och blir en besvärlig och bitter människa när du sitter på hemmet på äldre dagar.

Vi är i allmänhet väldigt dåliga på att ge oss själva och andra beröm för något bra vi gjort. Vi går på kurs för att lära oss. I fjorton dagar efteråt gör vi inget annat än berömmer varandra i smått och stort, men sen hamnar vi sakta tillbaka i vardagens lunk och kursen som varit så upplyftande, faller mer eller mindre i glömska.
Bekräftelse är viktig, inte minst i skolans värld.Med stora grupper och med få vuxna kan det vara svårt att se alla barns positiva egenskaper. Jag har upplevt att det är lätt att bekräfta och berömma Lotta, som har alla rätt på matteproven, kommer i tid till lektionerna, räcker upp hand och inte stör arbetsron i klassrummet.
Då kan det vara mycket svårare att se den pratglade, men socialt begåvade Kalles förtjänster. Kalle har svårt för att vara tyst när så krävs. Han kommer ibland för sent in efter rasterna och hinner liksom inte med att lära sej nians tabell. Han har fullt upp med att använda sin sociala förmåga. Han är fenomenal på att lösa konflikter. Både sådana där han själv är inblandad och andras. Detta gör han på ett intuitivt och smidigt sätt som är mycket svårare att upptäcka än Lottas alla rätt på matteproven.
Men vem vet? Han är kanske den som på bästa sätt kommer att ta hand om oss i framtiden när eller om vi behöver terapihjälp. Se Kalles förmåga och bekräfta honom. Det kan löna sej!

Alla har vi något som vi är bra på. Från att mata katten, trösta barn och steka köttbullar till att lösa svåra matematiska problem, prata fem olika språk flytande eller bestiga Mount Everest!
Så Du!
Ge dej själv och dom du har omkring dej, hemma, på arbetsplatsen och även i andra sammanhang inte bara en klapp på axeln, utan all den respons du ger till det lilla barnet.
Alla är vi små barn längst inne och vill gärna höra:
Vad duktig du är! Titta vad du kan! Bra! Bravo! Fortsätt!