Skrivpuff Stram

Stram och skitförnäm var hon. Snäv kjol med slits, högklackat och strumpor med söm. Fröken Grönwall. Chefens sekreterare. Mig hunsade hon med. Koka kaffe, hämta posten, kopiera det här, stör inte, var inte i vägen vid kundbesök. Fy vad jag avskydde hennes högdragna sätt. Vi var ungefär jämngamla. Ja hon var kanske fem, sex år äldre än mina nitton. När Chefen frågade om jag ville börja som telefonist och vikariera i telegrafen jublade jag. Fröken Grönwall blev avundsjuk och talade om för mig hur svårt det var och att jag aldrig skulle komma att klara det. Nu fick fröken Grönwall själv koka kaffe, hämta posten och kopiera. Jag avancerade och fick så småningom personalansvar. Även över fröken Grönwall. Hon valde att byta avdelning. Tänk hur det kan bli!